Besök på CDI idag har lärt oss om dem, en frivilligorganisation som arbetar för att utveckla landet för att få en grundläggande social och ekonomisk tillvaro främst för barn och unga samt kvinnor. De arbetar i tre av Etiopiens elva regioner, Oromiya, Gambrella och BenshanGul Gumuz. De har dels egna projekt och dels via lokala organisationer på gräsrotsnivå. Liknande hembygdsföreningar eller andra lokala föreningar/organisationer. Främst arbetar de med utbildningar, hälsa och mat, rent vatten och avlopp, miljöfrågor, nutrition och bygger eller renoverar även skolor. De samarbetar bland annat med SIDA och Rädda Barnen.

Alla barn har rätt till att gå i skolan idag men det finns fortfarande platser där det inte finns någon skola på lång väg.
De arbetar mycket för att starka kvinnor och för att få fler kvinnor att bli lärare. De flesta lärare är män. Kanske det är därför löneskillnaderna mellan att vara barnmorska och lärare är så stor?! Som jag skrev tidigare så tjänar en barnmorska ca 3000birr i månaden och en lärare ca 13000birr i månaden

CDI hjälper också till att utbilda unga inom praktiska yrken. Ex smed, bilmek etc Många av de som får utbildning och startar eget lyckas mycket bra.
Föräldralösa barn kan också få hjälp via CDI med utbildning mm

För att komma tillrätta med matförgiftningar och andra sjukdomar arbetar de mycket med nutrition men också med att hjälpa människor att odla rätt produkter i dessa torra förutsättningar för att få mer värde för pengarna. De har en växt som de kallar enset som är som en falsk bananplanta som man kan mala, fermentera och sedan tillaga som gröt, bröd etc. Den ska vara bra med mjölk så de hjälper även till med att starta minimejerier med kossor som levererar ca 6l mjölk per ko och dag. Detta kan ske via kooperativ eller kluster. Så även kan de hjälpa kvinnor att starta eget via odla grödor som de säljer till bryggerier för att göra öl.

Vid stora problem som torka, översvämningar eller konflikter i landet hjälper CDI till med att hjälpa människor i nöd. De håller också utbildningar i krisberedskap.

Brunnar byggs för att f vatten nära människor och även vattenhål för boskap. Bara 6% av befolkningen på landet har vatten inomhus och totalt i landet är siffran 20%

Det verkar göra ett gott arbete och blir det någon fler resa till detta land vore det oerhört intressant att besöka något av deras projekt på landsbygden.

Man måste ju besöka en marknad:) På väg mellan möten och flygplatsen hann vi med ett snabbt stopp på en marknad. Här kunde man köpa allt från små torkade kardemummakapslar till levande höns, sjalar, väskor och kläder. Allt i en salig röra av marknadsstånd, människor och en del bilar i trängseln. Härligt!

Det blev en blå handväska samt två sjalar med glitter. Måste ju stödja lokala näringslivet 🙂

Idag blir det besök på UNFPA och samtala om kvinnors rättigheter och hälsofrågor och på eftermiddagen träffar vi Center for Development Initiativs och bland annat samtala om migration, kvinnors rättigheter och jobb.

Spännande, återkommer med rapport.

 

Jag har ju inte varit med på Fröken Frimans tid, inte heller har jag fått åka till framtiden i någon tidsmaskin, MEN jag har förmånen att leva i Sverige idag och kunna jämföra det med andra länder, också som idag.

Jag är för tillfället i Etiopien. Det näst största landet i Afrika med 100 miljoner invånare. Ca 76 olika språk och kulturer. Ett helt annat liv. Här är det mest vanligt i ett fattigt hushåll att kvinnan går efter vatten eller ved. Och också bär hem detta. Samtidigt, på samma väg, går unga och gamla män, helt oberörda av den slitande kvinnan. Det är helt galet.

Vi har kommit en bra bit längre i Sverige. Men då är det viktigt att vi fortsätter att kämpa för jämställdhet, varje dag. Då kommer vi också kunna hjälpa andra att stå upp för jämställdhet.
Vi får inte backa in i framtiden och ge vika för det vi i Sverige hittills har åstadkommit.
Alla har samma rättigheter och skyldigheter. Det måste vi bygga vidare på och aldrig nöja oss förrän vi har det så.

#moderatkvinnorna

Idag har vi besökt Desta Mender och Midwife college. Detta är också i regi av Hamlin Fistula Hospital.

Vägen från staden till detta ställe kantades av nya hus, byggarbeten och många skjul efter vägen. Avgaserna förtätar mellan alla olika bilar och bussar. Ju längre ut på landet vi kommer desto sämre väg och fler djur efter vägarna. Åsnor, getter, en del kor och en och annan häst. Trafiken är hemsk och jag är glad att jag inte behöver köra här:)

De startade barnmorskeutbildningen 2007 med 12 elever. De går i 4 år för att bli barnmorska. Nu har det gått ut 107 elever från utbildningen. Kvinnorna är rekryterade från byar med svåra förhållanden och är tänkta att åka tillbaka till sina byar och utöva sin praktik där. Då landet har så många språk är det viktigt att kvinnorna som kan språket är de som sedan arbetar ute i de olika regionerna.

Idag på plats har de ca 92 elever i åk 1, 2, 3 och 4.
Alla flitigt studerande när vi var på besök. En del i praktiska moment och andra i lektionssal.

 

 

 

 

 

 

 

 

De har strikta regler om vad de får göra och inte. Exempelvis är det förbud mot sociala medier under arbetstid.
Man måste ha kort ärm på sin uniform för att kunna hålla sig ren men de som vill ha slöja får ha det så länge den är liten och tajt.
Varje lördag har de idrott i två timmar, de spelar fotboll, volleyboll eller någon annan sport. De tvättar sina egna kläder och städar sina rum men maten får de serverad 3 gånger per dag i matsalen.

I köket arbetar bland annat en del kvinnor från Desta Mender.

Det är på samma mark en bit bort. Där får kvinnor som behöver längre rehab efter sina operationer vara och gå på sjukgymnastik och andra aktiviteter för att ta sig tillbaka till samhället. Det finns också några som är svårare fall, idagsläget 26 kvinnor som står så långt från att komma tillbaka så att de troligen kommer leva sitt liv på Desta Mender.

Det är vackert där och de har det tryggt, de får utbildning och hjälp med sina handikapp. Trots att många har ont så var det en fantastisk glädje hos dem som mötte oss när vi hälsade på idag.

Lite intressant fakta: en barnmorska tjänar ca 3000 birr per månad, det är ca 1 200 SEK/månad. En lärare tjänar 13000 birr per månad vilket är ca 5 000 SEK/mån och en som arbetar på restaurang tjänar ca 1 000 birr i månaden.

Vill du stödja Fistulasjukhuset så kan du göra det via svenska stiftelsen Fistulasjukhuset på PG 90 0296-5 eller BG 900-2965

Vi hörs!

På självaste internationella kvinnodagen blev det ett oerhört intressant besök på Fistulasjukhuset i utkanten av Addis.

Fistulasjukhuset är ett sjukhus för fattiga flickor med förlossningsskador.

Historien med Fistulasjukhuset startade 1959 då det unga läkarparet Hamlin från Australien började arbeta i Addis Abeba. Paret upptäckte det stora antalet förlossningsskadade kvinnor i Addis Abebe och påbörjade därför ett arbete med att hjälpa dessa kvinnor i nöd. Så småningom kunde de bygga ett sjukhus på en plats de fann när de var ute och red. De har idag ett sjukhus, fem filialer och trettiosex Hamlinstödda hälsocenter.

Det här med förlossningsskador, De är vanliga i Afrika av olika anledningar.  Dels beror det på den konstanta undernäring som gör flickornas kroppar försvagade och mindre utvecklade, dels är många kvinnor mycket unga när de föder sitt första barn. Förlossningsskadorna beror även på den urgamla seden, den galna könsstympningen som innebär att stympa och sy ihop könsorganen, som är vanlig i Afrika och så även i stora delar av Etiopien. Även ett långvarigt, plågsamt förlossningsarbete kan ge hemska skador som då ofta orsakar total inkontinens.

Dessa förlossningsskador kan innebära att de drabbade flickorna blir utstötta från byns sociala gemenskap då de skäms, luktar utom och kan inte utföra sina sysslor. Ibland kan de ha 3-6 timmars gångväg efter vatten. Om de inte blir erbjudna behandling på Fistulasjukhuset blir deras liv en stor plåga. De allra flesta blir fullt friska efter operation och i väntan på operation samt under rehabiliteringstiden ges kvinnorna en möjlighet att lära sig läsa och sy sig nya kläder. De återvänder till sina byar med återfådd livsglädje och framtidshopp.

Vi fick en bra rundtur och besökte olika avdelningar där engagerad personal arbetar för dessa kvinnor. Det fanns en del nyfödda barn på området och en del lite större. Men mest kvinnor i olika stadier av läkning.

 

 

Etiopien och Fistulasjukhuset. Vilken upplevelse.
Jag ska försöka dela med mig här. Wi-fi är dåligt så det är total Facebookskugga men jag hoppas bloggen ska funka.

Vi ankom Addis Abeba tisdag morgon efter en nattflight från Stockholm via Wien. Några av oss sov rätt bra på flyget medan andra var rätt slaka. På plats får man köa för att köpa visum och det tar sin tid. Och kräver sin personal, men efter två olika stationer var allt klart och vi hämtade bagage och gick ut i vackra Etiopien. Här blommar blommor och värmen är mycket behaglig. Varmt men torrt, precis vad en blek svensk i mars kan behöva.

Vår transfer och guide Alex mötte upp och vi sattte av mot stan. Där låg all smog som ett lock över staden. Väl framme på hotellet fick vi våra rum och tog sedan en promis i omgivningarna. Helt klart annat än hemma. Dåliga vägar och nästan alla affärer är skjul på olika håll.

Denna dag var vikt för möte med svenska ambassaden. Oerhört intressant att få veta mycket om landet, de politiska intressen som finns samt hur ambassaden arbetar med olika frågor som exempelvis migration och biståndsfrågor.

Vi är nu alltså i ett land med 100 miljoner invånare där klyftorna I samhället är milsvida. Att ens berätta om våra skillnader i Sverige kan kännas pyttigt

Sverige har haft bistånd till Etiopen i över 30 år och har väl mest gjort sig kända för skoletableringar. Vi verkar vara ett uppskattat land här. I Etiopien är det på sina håll väldigt otryggt, speciellt i gränslandet mot exempelvis Eritrea, Sudan och Somalia. Jag önskar att vi skulle kunna hjälpa mer och bättre. Men det finns olika problem med att förstå de olika kulturerna. Till exempel finns det i landet 76! olika språk. Då är det inte konstigt att det blir svårt ibland;) Det behövs fokus på jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Over and out💕

Nu har det gått sex månader sedan jag började mitt halvår som inhoppande riksdagsledamot. Jag har försökt att arbeta så mycket som det går med att driva moderat politik här i riksdagen, det kan man göra på en mängd olika sätt. Jag har prövat lite av varje. Måste nog ändå säga att skriva interpellationer och debattera med en minister i kammaren har varit bland det roligaste och mest givande. Jag har mött så mycket trevliga människor, både tjänstemän och politiker samt besökare. Jag har försökt ta emot så många skolklasser som möjligt, tar min sista idag, då jag tycker det är en viktig prioritering att träffa våra ungdomar och samtal om demokrati och vikten av att använda sin röst. Jag har också varit på en del studiebesök i såväl norr som söder, gärna med inriktning på offentlig gastronomi. För det vet vi ju, bra mat gör skillnad! Tisdagar och torsdagar har kantats av utbildningsutskott. Det har varit intressant men framförallt i den moderata gruppen i utbildningsutskottet ska jag säga att jag fått möjligheten att bidra i politikutveckling och lärt mig massor av dessa klokisar. Det har också blivit en del starka vänskapsband <3

Att få förmånen att vara riksdagsledamot denna period är en gåva. Jag hoppas att jag har gett en del tillbaka.

Det har blivit 25 motioner, 8 skrivna interpellationer varav 7 debatterade. (Den sista blir debatterad utan mig på torsdag) 1 debatt om förslag från Utbildningsutskottet om KomVux, 7 frågor på frågestunden och 1 skriftlig fråga. #finishstrong

Jag har ställt en fråga. Vår skollag är mycket tydlig med att alla elever ska ges stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. Det är därför mycket oroande att Skolinspektionen i en rapport om Borås skolor konstaterar att detta inte efterlevs. I rapporten framkommer en rad olika oroväckande slutsatser, bland annat att elever i Borås verkar ha mycket svårt att få det stöd de behöver. I ett specifikt fall som nämns i rapporten beskriver Skolinspektionen en situation där nio elever är i behov av stöd. För en av dessa elever hade skolan påbörjat en utredning, men inget åtgärdsprogram fanns på plats. För resterande åtta elever hade ingen utredning startat och processen stod helt stilla. En förklaring som gavs av en person som arbetar med elevhälsan var att skolan saknade resurser för att tillgodose stödbehovet. Huvudmannen har därmed misslyckats med en betydande och viktig del av sitt uppdrag.

Därför har jag skickat in en skriftlig fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin och undrar vad statsrådet och regeringen har för konkreta planer för att se till att resurser för stödbehov finns i hela landet och kommer alla elever som behöver det till del?

Svaret kommer i morgon. Är inte kvar i riksdagen då men jag lovar att följa upp detta.

 

Jag kan inte förstå att vi fortfarande 2017 inte kan ha ridning och golf som avdragsgill friskvård. Enligt Skatteverket gäller inte friskvårdssubventioner på sporter som kräver dyr utrustning, dit räknas ridning men också exempelvis golf. Ishockey är däremot subventionerat. Vad som är subventionerat för frisvårdsbidrag bygger på en förlegad tanke om att ridning kräver dyr utrustning till skillnad från många andra sporter. Ridning med egen häst kan naturligtvis bli hur dyrt eller billig som man själv väljer att ha det. En stor del av Sveriges ryttare rider dock på ridskola där också många kan låna det mesta i utrustningsväg såsom hjälm och ridspö.

Räknat i antal utövare är ridning den nästa största sporten efter fotboll. Nyligen delades Jerringpriset ut, – folkets pris till en framgångsrik svensk idrottare för årets bästa svenska idrottsprestation. Bland de nominerade återfanns två finalister som båda representerar de enormt stora folksporterna golf och ridning. Och ingen av dessa är alltså avdragsgill som friskvård. För mig är dessa sporter mer friskvård än annat man idag kan göra avdrag för.

Hästar och ridning kan användas såväl inom socialt och pedagogiskt arbete. Även inom habilitering, neurologi och psykiatri använder man sig av ridning. Det finns studier som visar att där ridning har ingått som behandling ger det en förbättrad kroppskännedom, balans, ökad förmåga till muskelavspänning, smärtlindring, sänkt ångest och förbättrad självkänsla. Under ett ridpass tränar man nästan hela kroppen samt att väldigt många människor även mår psykiskt bättre av att vara med hästar. Hästen i sig är en stark motivator till fysisk aktivitet utöver själva ridningen.

Regeringen har under sin mandatperiod också uttalat sig om att vara en feministisk regering och hårt drivit kvoteringsfrågan. Ridsporten är en sport som är känd för att fostra kvinnor i ledarskap, många av de framstående kvinnliga chefer som är aktiva i Sverige i dag, kommer från ridsporten. Att få fler flickor till sporten och med kvinnliga chefer som mentorer vore ett ypperligt sätt att få fram fler kvinnor till bolagsstyrelser och till chefspositioner i vårt samhälle. Därmed vore också skattesubvention på ridning en del i att nå jämställdhet på sikt. Vad har Socialdemokraterna för ambition här egentligen? Inget händer.

Den senaste tiden har resultat från olika undersökningar visat att flickor i dag mår dåligt, att de känner sig otrygga, att de utsätts för hot och våld och att de har psykisk ohälsa. Ridning skulle kunna vara en sådan sport som bygger upp självförtroendet hos dessa flickor och då är de vuxna kvinnorna ett föredöme och bra mentorer.

Därför anser jag att golf- och ridsport ska införas i den skattebefriade friskvården som ett hälsofrämjande medel. Vad tycker du?