Läser på Expressens sida en artikel om Fars dag, eller att inte fira fars dag av Manuela Fredriksson. Du kan läsa den här: http://www.expressen.se/debatt/papporna-behover-inte-ett-fars-dag-grattis/
En artikel med så många generaliseringar att jag bara baxnar. I artikeln blir det liknande ett samtal jag haft med en väninna som är vänsterpolitiskt engagerad. I våra samtal om feminism/jämställdhet så tycker vi i mångt och mycket väldigt lika. Från början. Allt om att alla kvinnor ska ha samma möjligheter som män är vi helt överens om. Problemet är när man sedan kommer vidare i samtalet kommer vi ofta till just dessa generaliseringar som jag uppfattar nästan alltid gör kvinnan till ett offer och mannen till den elaka. Nu blir det svårt att vara överens. Jag hymlar inte och heller inte blundar jag för att det finns mycket våld och förtryck i världen men jag tror att utgår man från att kvinnan är ett offer så kommer så också utfallet att bli. Utgår man från att man och kvinna är jämlikar, då är det lättare att få utfallet att överensstämma med antagandet. Kanske låter naivt och det är klart, bara för att man tror på en sak blir det inte per automatik så men det måste vara grundvärderingen för att lyckas.
Jämställdhet måste bygga på män och kvinnors samma rättigheter och skyldigheter och möjligheter. En jämställdhetsaktivist kan inte bara stå på ena sidan. Den måste strida för allas lika rätt tycker jag. Manuela debatterar i sitt inlägg för hur mycket kvinnan gör hemma och hur lite mannen gör och därför ska vi inte fira Fars Dag på söndag. Alltså om man ska bli firad hemma utifrån hur mycket man gör hemma så får vi fira min Anders var och varannan dag medan jag får nöja mig med att bli firad varje skottår. Är jag en bättre eller sämre förälder/människa/fru då?
Jag tror på, det här med att vara familj, det handlar om lagarbete. Det handlar om att hjälpas åt, det handlar om att använda sig av de olika styrkor man har och backa upp varandras svagheter för att få en stark helhet. Det handlar om att prioritera, ställa upp för varandra och tillsammans jobba för att få laget att funka optimalt. Om det landar i att jag alltid dammsuger och Anders alltid plockar ur diskmaskinen, eller att jag alltid sätter på tvättmaskinen och Anders plockar ur den, eller att jag nästan aldrig lagar mat hemma och Anders gör det nästan jämt men att jag tjänar mer och jobbar mer eller gör nåt annat i stället för att laget ska funka. Är det fel då? Jag tror inte på strikt 50/50 uppdelning. Jag tror på att bygga på människors styrkor, vi är bra på olika saker.
Jag vet att det finns många kvinnor som gör hästlängder av mer arbete hemma, att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män, kvinnor vabbar mer än män, kvinnor får sämre pension än män och så vidare, listan kan göras lång. MEN…. Lösningen ligger inte i att bojkotta män som grupp eller män på just Fars Dag. Lösningen måste ju bland annat ligga i att vi ska vara jämställda och då kan det vara bra att lyfta goda exempel, att landa i att samma möjligheter inte måste resultera i samma utfall och att vi måste skapa möjligheter för familjer att få ihop sina livspussel. Inte bestämma åt dem att allt ska vara 50/50 uppdelat.
Manuela skriver i sin artikel att män som gjort sin del, varit vakna varannan vaknatt mm kunde bli highfivad, “Det tackar jag er för, men jag hyllar er inte. För ni gör inte mer än det som borde vara en självklarhet för alla män, att sätta sina barn före manligheten” utifrån det resonemanget borde vi bojkotta morsdag också.
Kan vi inte bara fira den som firas bör? Har man en fantastisk mamma eller pappa så gå all-in och fira, har man inte det så passa på att berätta hur denne kan bli bättre. Eller låt bara bli att fira. Precis som du väljer att fira jul, halloween, lucia eller påsk. Jag gillar valfrihet, jag gillar att lyfta goda exempel, jag gillar att fira! På söndag firar jag min dotters 13 års dag, min underbara man på Fars Dag, min underbara pappa på Fars Dag och jag tror till och med att det kan resultera i lite skumpa.
Ska du fira eller bojkotta?