Etiopien och Fistulasjukhuset. Vilken upplevelse.
Jag ska försöka dela med mig här. Wi-fi är dåligt så det är total Facebookskugga men jag hoppas bloggen ska funka.

Vi ankom Addis Abeba tisdag morgon efter en nattflight från Stockholm via Wien. Några av oss sov rätt bra på flyget medan andra var rätt slaka. På plats får man köa för att köpa visum och det tar sin tid. Och kräver sin personal, men efter två olika stationer var allt klart och vi hämtade bagage och gick ut i vackra Etiopien. Här blommar blommor och värmen är mycket behaglig. Varmt men torrt, precis vad en blek svensk i mars kan behöva.

Vår transfer och guide Alex mötte upp och vi sattte av mot stan. Där låg all smog som ett lock över staden. Väl framme på hotellet fick vi våra rum och tog sedan en promis i omgivningarna. Helt klart annat än hemma. Dåliga vägar och nästan alla affärer är skjul på olika håll.

Denna dag var vikt för möte med svenska ambassaden. Oerhört intressant att få veta mycket om landet, de politiska intressen som finns samt hur ambassaden arbetar med olika frågor som exempelvis migration och biståndsfrågor.

Vi är nu alltså i ett land med 100 miljoner invånare där klyftorna I samhället är milsvida. Att ens berätta om våra skillnader i Sverige kan kännas pyttigt

Sverige har haft bistånd till Etiopen i över 30 år och har väl mest gjort sig kända för skoletableringar. Vi verkar vara ett uppskattat land här. I Etiopien är det på sina håll väldigt otryggt, speciellt i gränslandet mot exempelvis Eritrea, Sudan och Somalia. Jag önskar att vi skulle kunna hjälpa mer och bättre. Men det finns olika problem med att förstå de olika kulturerna. Till exempel finns det i landet 76! olika språk. Då är det inte konstigt att det blir svårt ibland;) Det behövs fokus på jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Over and out💕